ställt sig i en ringlande kö på rådhusgården. När dörrarna öppnades blev det trängsel och väl framme i anmälningsrummet väntade inget annat än en blankett – en intresseanmälan att ta med hem, fylla i och återsända. Efteråt kunde man läsa beska tidningskommentarer om hur det hela hade skötts. Trots att alla visste hur besvärlig bostadssituationen var, verkar det stora antalet sökande ha kommit som en överraskning. AB Kristianstadsbyggen hade som uppgift att ta ett socialt ansvar och därför fördelades lägenheterna enligt ett urvalssystem. En tredjedel gick till sökande med dåliga bostäder, en tredjedel till flerbarnsfamiljer och en tredjedel till nyinflyttade. Knappast en ordning som hade gått att tillämpa idag. Med tiden blev det för mycket arbete att ta emot alla förfrågningar och anmälningar från bostadssökande. I januari 1956 tog AB Kristianstadsbyggen initiativ till bildandet av en anmälningscentral som drevs av flera aktörer på bostadsmarknaden: kommunen, HSB, fastighetsägarföreningen, AB Kristianstadsbyggen samt lokala byggmästare. Målet var att centralisera bostadskön och få ordentlig statistik över hur många som sökte bostad. BOSTADSBRISTEN SKAPADE ett stort tryck. Att inte kunna få en ordentlig bostad hindrade människor från att bilda familj. Inflyttade kunde få arbete men ingen bostad. Andra, som till exempel brevbärarbiträdet Gunnar Bondesson abk:s jubileumsbok 20 Gården var platsen där allt hände: tvätt, toalettbesök, möten och lek. Sopor och latrin hanterades i tunnor. Här en gårdsmiljö från kvarteret Hovrätten 1954. och hans familj, hade fått lägenhet i Kristianstad men bodde mycket trångt: – I nio år har vi tiggt om en ny bostad. Sju stycken är vi om att dela en enrummare. Det betyder 3 kvadratmeters livsrum per person, när kök och tambur räknats ifrån. – Det här är inte ett hem längre, utan ett sprickfärdigt hotell, säger fru Anna-Lisa. Min man ligger i köket, men vi andra sex måste tränga ihop oss i ett enda rum. Det kan tyckas miserabelt möblerat: en fåtölj, ett bord, en bokhylla – det är allt! Men saken är den, att sängarna stjäl resten av rummet när vi bäddat. Hela rumsarealen upptas av täcken, madrasser och filtar. Ibland kan man knappt tränga sig in. Resten av våra möbler har vi fått sätta upp på vinden. Kvällsposten, okänt datum. Byggmästarfirman Einar Nyström som byggde både Valthornet och Lyckans Höjd för AB Kristianstadsbyggens räkning kontaktades dagligen av bostadssökande med ”böner och förbannelser”. En herr Lundsten på företagets kontor intervjuas hösten 1953 av lokaltidningen och han är inte optimistisk: ”Jag är säker på att om vi hux flux kunde färdigställa 1 000 lägenheter här i stan så skulle de vara uthyrda på ett litet kick,” säger han.
ABK_JUBILEUMSBOK
To see the actual publication please follow the link above